Säväl i Frankrike som i Sverige konfronteras två politiska block, A och B, och varvar makten, sedan decennier. När A har makten, vidtar de åtgärder som liknar de som sin företrädare B kritiserades av A. Då rasar B mot samma beslut som de rekommenderade när de hade makten.
Säväl i Frankrike som i Sverige, är många väljare övertygade att politikerna inte behandlar de verkliga problemen, och söker sig därför till partier som ligger på ytterkanten på skalan medan andra, som tappat motivationen, struntar i att rösta.
I Frankrike har en man förtsått det. Genom att marginalisera ytterligheterna, lyckas han att ena de båda blocken under en samma politisk tillhörighet.
Frågan är: kan Sverige skapa en ”Macronsson” som kan ena både socialdemokater och alliansen, genom att stöta bort båda yttersligheterna? Kanske är det på det punkten de båda systemen går isär: kan svenska politiska systemet som bara är grundat på partipolitik möjliggöra att en person och inte ett parti dyker upp för att leda politiken?
