Sedan jag gått ut den franska grundskolan, har jag intrycket av att de grammatiska reglerna eller vokabulären inte har utvecklats knappt ett dugg sen dess. Till och med våra berömda “Haricots”, vilka man tycker borde kunna uttalas “lezarico”, har återfått sitt “H aspiré”. Våra stora ordböcker som under pompa o ståt utkommer med en ny upplaga varje år, belyser nya ord som vanligtvis motsvarar ord som redan är i bruk. För att inte tala om franska akademin, ingen intresserar sig längre för deras pseudo-arbete.
Så är det inte i Sverige. Efter några månaders invigning i det svenska språket, är jag övertygad om att jag har att göra med ett språk som, både i tal och skrift, utvecklas parallellt med samhället, med en konstant ambition att förenkla. För att namnge ett nytt objekt eller en ny företeelse, skapar eller lånar svenskarna ett nytt ord. Det senare är så utbrett att det finns ett eget namn för detta: vi talar om en “låneord“. Denna praxis använder det språket som är det dominerande för tillfället: franskan på 1700-talet, engelska nuförtiden. Några exempel för att illustrera vad jag menar:
När jag en dag såg verbet “tajma” i “Göteborgs-Posten”, undrade jag vad begreppet betydde, ett ord som inte liknade svenska, och som inte ännu fanns i min Svensk-Franska ordbok. Efter att ha upptäckt en tid senare det motsvarande substantivet, insåg jag att “tajming” och “tajma” representerade transkriptionen av den svenska stavningen av det engelska ordet “timing”, och naturligtvis betydde “synka” och “synkronisera”.
Ett annat exempel som illustrerar ordens förenkling hos svenskarna: medan man på franska måste använda 8 ord för att beskriva att en anställd “tar ledigt för att vara hemma med ett sjukt barn” använder svensken bara ett: han “vabbar “, en term som härrör från sammandragning av” Vård Av Barn “. Om denne dessutom, vilket är tillåtet enligt arbetsrätten i Sverige, “arbetar hemifrån medan han vårdar sjukt barn” (12 ord på franska) säger man att han “vobbar” (kombination av Vabba och Jobba)!
Slutligen, en situation som alla föräldrar möter för eller senare: När vi bad honom att följa med oss ​​på en fantastisk sommarresa, svarade vår tonåring att det skulle varit roligt … men nej … det finns så mycket att göra hemma … Kort sagt, han föredrar att “hemestra” (av “hemma” och “semester”)!

Kan inte låta bli att dela med mig av mitt senaste fynd. Vare sig det är i Bryssel eller på arbetsmarknadsministeriet, pratar journalisterna ofta om “négociations qui se poursuivent toute la nuit” (7 ord, 39 bokstäver). För att säga samma sak på svenska: nattmangling!

Leve de levande språken!